Bara för att ta oss ned till verkligheten

Kategori: Normala prylar

Det regnar i Malmö och fastän jag hatar dessa fraser kör jag:
 
Det regnar i Malmö och hela staden låter dessa droppar falla till marken som det fysiska sår orättvisorna lämnar oss med.
 
Lämnar oss med, det är fel ordval, orättvisorna lämnar aldrig oss. De skadar oss, vissa djupt, allvarligt, komatiskt, andra lätt, tunna rispor, ett grepp om hårmanen. Jag tänker på rasismen, antifeminismen, fascismen, manschauvinismen, idiotismen. 
 
Jag har varit så himla rädd två gånger det senaste dygnet och det är nästan absurt varför: jag har gått själv på ödsliga platser efter mörkrets infall. Jag skäms nästan för att skriva det, för JAG ÄR SÅ JÄVLA STARK OCH FAN TA DEN MAN SOM VÅGAR GÖRA MIG NÅGOT, men med andan i halsen och syndaflodens regn innanför skorna (det stod en decimeter i pildammsparken) länger jag på stegen och med nycklarna i handen är jag fullkomligt redo. 
 
När jag var tolv år gammal stod jag och väntade på en buss som skulle ta mig hem. Klockan var sent och det hade blivit mörkt för längesedan, jag hade varit hos en kamrat efter skolan och ätit pannkakor. På busshållplatsen kom det fram en man till mig, kort och tjock, inget hår men en ojämn skäggstubb och en bandyklubba i ett fodral på ryggen. Han frågade vart jag skulle - vem jag var - var jag kom ifrån - om jag var själv - vad det stod på min tröja, öppna upp jackan?
 
Tolvåriga Maiken har ännu inte fått höra om våldtäkter eller feministiskt självförsvar, men förmaningar från släktingar ringer i öronen, "följ aldrig med någon okänd man", "akta dig för fyllegubbar", "prata inte med män du inte känner". 
 
------------
 
Jag avslutar med en, i denna kontext, klyscha: de sista stroferna av Edith Södergrans dikt "Violetta skymningar". 
 
Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna, 
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, 
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver, 
tunga bränningar och förflugna fåglar, 
vi äro de minst väntade och de djupast röda, 
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel. 
 
----------
 
För jag är minst väntad, jag är en tigerfläck, en dag kommer någonting innuti mig brista och då, kära medmänniskor, ligger ni så fucking risigt till. 

Bekant mark under skosulan

Kategori: Normala prylar

Så, har landat mjukt och bekvämt i min säng nu efter en vecka på vift. Glasgow var mycket bra och fint, en väldigt lugn semester, sammanfattar i punktform (ger vika för mitt lata jag):
 
- En morgon vaknade jag av ösregn i tomt hotellrum, fönstret stod vidöppet och nedanför på gatan gick en man som med en grov skotsk dialekt ropade "Heidi! Heidi, come back! I love you!", romantisk dramatik innan klockan nio på morgonen är att föredra.
 
- Åkte buss förbi ett höghus där det stod tusen brandbilar och en ambulans, och massa männsikor. Det stod en grabb på taket, gjorde lite ont, hoppas han tog rätt beslut. 
 
- Såg St. Vincent som var lika bra och vacker som alltid, på en gammal biograf som hade bokstavsskyltar utanför. 
 
- Såg också nya Sin City-filmen på Cineworld... "A dame to kill for", den var jättebra. En vän sa "var den inte sexistisk, då?", och jo, givetvis, men inte så farligt som jag egentligen väntade mig. Staden regeras ju av ett girl gang som mördar män, Eva Greens karaktär "Eva" (skämtar inte) är en golddigger som får männen, även de allra hårdaste, att gå på knä. Och Jessica Albas karaktär som förvisso jobbar som strippa kämpar genom hela karriären för att mörda stadens högsta pamp (man). Hade kunnat vara värre ur feministisk synvinkel.
 
- Läste fyra böcker: The Little Prince av... ok ska prova skriva det: Antonie Saint-Exupery, har den på tyska och franska men inte engelska, alla borde läsa den, helt ärligt. Jävligt rar. 
Och 50 Shades of Grey som jag lämnade i nattduksbordets låda, för att kunna stå bakom att det är DÅLIG LITTERATUR, det är det, vem kan avgöra tänker ni, jag gör det nu med det samma. Den var avskyvärt tråkig och dålig och jag tror att boken engagerar människor som inte tycker om att läsa, och jag som älskar böcker blir ju matt bara av tanken.
Läste även Joyce Carol Oates "De fördömda", eller läste, läste halva kanske och slutade sedan. Översättaren var lite tråkig och boken blev platt med mondäna ordval, liksom.
Sista blev Molly Keanes "Good behaviour", har inte läst klart den än. Valde boken inne på HMV för att den har så fint omslag. Den visade sig vara ganska spännande också.
 
 
Men nu försöker jag komma ikapp mejlen. Ikväll ska vi till kontrapunkt. Häng med!
 

De senaste två åren

Kategori: Normala prylar

 
In short: bar kläder, hade blont hår i olika frisyrer och hade fullt upp med stick-and-pokes och riktiga tatueringar.