Ramlade över  denna kortfilm från Prada för kanske tre-fyra dagar sedan. Sen dess har jag inte kunnat sluta titta!

Denna, dock… Helena Bonham Carter spelar bekymrad hemmafru med i-landsproblem, diskuterar mest andra fruar hos sin psykolog som enligt diskussioner på internet har många anknytningar till Freud (se: uppstoppad igelkott på skrivbordet!). Okej, alltså, jag ÄLSKAR den här. Dels älskar jag hur Helena Bonham Carter (kan vi kalla henne HBC?) är så extremt uttråkad och nonchalant men liksom i DESPERAT behov av MER uppmärksamhet. Plus jag älskar hur hennes (Prada-)solisar klirrar sådär femme fatale-igt när hon ligger på divanen och redogör sina problem för Herr Psykolog.

Det som förtjusar mig mest är hur Herr Psykolog tar på HGCs (Prada-)päls. Hans minspel är helt fantastiskt. Alltså HELT. FANTASTISKT. Jag kan verkligen tänka mig, och känna, vilka känslor pälsen frammanar hos honom. Hur pälsen är sådär vansinnigt mjuk och följsam och spelar en tillbakadragen personlighet hos HBC som nonchalant drar av sig den men han känner på den med största allvar och aktsamhet och då blir den helt annorlunda under hans varsamma händer… Ja, ni ser, kan prata i evigheter om den här. f-a-n-t-a-s-t-i-s-k.

Sista: kameravinklarna är amazing. Älskar inzoomningen när HBC sätter sig på divanen. Vill se världen ur det perspektivet jämt. Förresten så är det Roman Polanski som gjort den.

Das war alles. Ska fortsätta med mitt liv nu. Ni med!