Dolce & Gabbanas fall/winter 2014 släpptes häromveckan, och som jag swoonat över deras spring/summer 2014..! FW14 är MINST lika bra. Nu är jag ju ingen modekännare (än), faktiskt inte ett enda dugg (än), så gör jag några mindre nice okvalificerade gissningar och jämförelser får ni antingen ha överseende med det, eller kommentera hur det egentligen ska vara i kommentarsfältet…

Dolce & Gabbana har knappast varit kända för sin minimalistiska stil om inte haft en touch av maximalism, exempelvis FW2012, SS2009, FW2007, FW2001 (fan vad D&G 01 känns Cameron Diaz? Alltså)…

Något som har varit ett relativt tydligt tecken de senaste två-tre åren från D&G är folkloret och den nästan överväldigande feminina (kvinnliga, inte Lolita) touchen. Jag tänker automatiskt på det klassiska och stereotypa Italien, små katolska byar, persikor (hyn!) och Monets trädgård i Paris. Kanske också en dos Ronja Rövardotter ang. FW14.

Spring/summer 2014 är blommig, drömsk och fylld av tryck i form av bland annat kolonner, guldmynt och äppelblom. Siluetten är timglasformad – kjolar, klänningar och blusar (i vanliga fall hade brallsen lyst med sin frånvaro, men detta gör sig perfekt utan).

 

Bild 1 – blus i organza (älskar ordet! orgaanzzza) med dessa Sicilianska blommor (håller fast vid äppelblom), skärp i form av mynt som matchar finemang med kjolen som har samma print, antar att den är underbyggd med en del chiffong/organza där med.

Bild 2 – ankellång klänning byggd i lager med organza, en av de få lila plaggen i kollektionen. Kan verkligen känna hur skön den här är under en magic hour på den Italienska kusten.

Bild 3 – kortare tunika med utsvängda armar, print av något tempel förslagsvis detta som finns på Sicilien, eller bara ett litet dagdrömsalster. Fina bårdar (i brist på bättre), tycker att gult och ljusblått verkligen fångar medelhavet.

Annars kan man också uppskatta hår och smink. Uppsättningar med sockervaddsrosa hår och äppelblomskransar (som D&G själva säger är “the blossoming flowers of Sicily”), väldigt osminkad persikohy med bara en hint av mascara och grymt mycket lyster, lättillgängligt och fräscht.

Kollektionen bär ganska tunga hintar av antikens Italien (d.v.s. Romarriket), och där med mycket folklore (praise the lord!), essensen av det klassiska Italienska… det här gör mig helt rörd. Låt mig fortsätta med kollektionen efter – som blir ännu mer intressant.

 

Fall/winter 2014 är som en tung och mörk fortsättning på drömmen SS14 startar. Vi har startat en resa i antikens Rom, med kolonner, guld och Sicilianska blommor som utsmyckning, men tar oss nu till Ronja Rövardotter meets Sophia Loren-medeltid. Vi har släppt organzan och de rosiga kinderna för päls och tjock eyeliner. 

Bild 1 - känns som något Ronja Rövardotters mor hade kunnat ha på sig under en festmåltid. Organzan är förvisso kvar, det som jag älskar med klänningen är att ärmarna inte går särskilt långt ner. Kanske något för Game of Thrones? Att klä skådespelarna i D&G nästa runda?
Bild 2 – capen hade kunnat vara direkt tagen ur valfritt svenskt (70-90-tal) barnprogram, helst Från A till Ö som finurliga Hanna Johansson redan påpekat. (Jag blev kallad för Helge hela 07 och 08 för att jag hade ett par väldigt stora glasögon, och mycket brunt hår. För att ge igen kallar jag min mamma för Plupp nu för tiden.)

Bild 3 - modellen bär en till synes SJUKT mjuk tröja, måste vara siden eller något, och en mail coif!!! Har lärt mig ett nytt ord, hehe. Tror dock inte detta är en på riktigt ringbrynjehätta (visst låter det bättre på irländska?)… skymtar en ryggsäck – hipstersen ljublar. Undrar dock vad denna mail coif är gjord av. Efter en närmre koll känns det som att det är ngn form av strass fastsydda på ett grovstickat coif? Jaja, jag lämnar denna åt er.

 

Annat beundransvärt i kollektionen är juvelprydda handskar matchade med väskor, en fantastisk pälskappa med den mest omfamnande huvan, denna kejserliga kappa med slag i sherling, den här tröjan med print av ngn bra regent som min vän Emily garanterat skulle kunna bära (matchat med juvelprydda handskar! Dör!), den här etsade sammetströjan matchat med en SVART KRONA alltså… och dessa små skor som alla jokrar har på kortleken.
Nedan är annonsbilderna, som jag tycker är helt fantastiska, alltså… Dels för att snubbarna känns så jävla italienska (kommer fastna i detta nu veckor framöver), men samtidigt också skönt underlägsna och barnsliga, kolla bild nr 2, snubben längst till vänster som kollar in i kameran, han VET att han just nu ligger lägst ner fastän han har en svindyr kostym och vackra käkben och välfriserat hår – men hans dyrkan sänker honom som ett ankare till botten. Märk väl att denna man är den som på bild 1 står längst fram, och vidhåller samma värdighet som henne. Kan spinna på deras historia i åratal.
Kvinnan på första bilden känns aningen obesvärad, inte nödvändigtvis utav situationen (fast lite irriterad är hon nog av småpojkarna), men kanske av kameran, men värdigheten i hennes ögon och det ena litet lyfta ögonbrynet, och HÅLLNINGEN, det är fantastiskt. I bild nummer två gestikulerar hon kraftigt och gör en “underlig” min, hon är mitt i en mening och klappar lite halvhjärtat på mannens kind, men har fokus på någon helt annan. Jag älskar hur männen swoonar kring dessa. Och de bör de – för hon har uppenbarligen höstens bästa kläder.

Om man pratar om 2014s reklambilder får man inte glömma att nämna Monica Beluccis frånvaro. Hon har tidigare varit med i alla D&Gs reklamer, så nu ekar det en aning. Däremot tycker jag att bilderna nedan är väldigt lika den här skärmdumpen från filmen Maléna, som Belucci har huvudrollen i… något att fundera på!

 

Och där sätter vi stopp för denna gång – nu har jag nämligen möte. Nästa runda kör vi Ulyana Sergeenko, sägs?