En promenad senare (glädjande reflektioner bland lövverk)

Kategori: Normala prylar

Augusti, spenderar tiden med att mest promenera. Som Rosseau. Skojar bara. Var i Pildammsparken i Malmö idag, en kort sväng, med min mor. Vi pratade om flytten och om livet och blev kallade systrar, inte av en man, av en kvinna. 

Det är något med löven i träden den här tiden på året. Vi (och de) vet att deras livstid har nått sin peak och att de snart kommer ändra sin färg i en symfoni från 80-talet, prassla och krympa ihop. När det blåser nu om dagarna låter det olika. I torsdags natt regnade det i en skog i Göteborg och lövverken klingade nästan, så mycket löv kan klinga. Idag i Pildammsparken, mil bort, föll de första löven och lät solnedgången skapa skuggor med fantastiska rörelsemönster. De lät bara mjukt, lite som vind i en hästsvans kanske, påminde lite om ljudet som kom ur hinderstöden i stallet där jag red, visslade och ven lite, vackert.
 
Jag måste egentligen sova nu. Min telefon är ju sönder och imorgon ska jag upp i rimlig tid för att äta lunch med min mor, sen ordna med telefonen. Inte för att jag kommer försova mig. Jag vaknar när solen går upp iallafall. Det är mitt bästa drag.
 
Men in case of emergency drack jag tre glas vatten innan jag la mig i sängen, för att vakna av akut kissnödighet, om det skulle behövas.
 
 
 
(Ulf bokade en resa till Glasgow för två - jag ska med. Vi ska se St Vincent, åka bil på landsväg, bläddra tusen år i skivbutiker så som man gör med min far och antagligen dricka otroliga mängder koppar svart kaffe. Han är en indieklyscha, vilket är okej om man är född på 70-talet. Pappa, då!)
 
 
 
 
(Och - glömde. Ny klubb, "Namaste... and shit", premiärar 4 oktober på Moriska Paviljongen. Be there or be square.)
Kommentera inlägget här: