Musor och äkthet

Kategori: Normala prylar

Alltså, jag älskar ju musor. Det är kanske min största besatthet. Jag älskar att läsa om Nicos liv på Ibiza, den där sista förödande cykelturen (eller den välkomnade döden? Ingen vet). Och anledningen till att jag finner Thomas Manns "Bergstagen" som ett av de största nutida litterära verken är för att hans franska to-be älskarinna madame Chauchat är så fantastiskt kall och betagande genom hela boken. Efter jag läst Marguerite Duras "Älskaren" googlade jag Duras i säkert tre dagar, konstant. 
 
Dessa kvinnor, porträtterade genom konsten, genom kulturen, fullkomligt verkliga, har för det mesta en sak gemensamt. Det går att spinna vidare på deras historier, livserfarenheter och råd i tusen år, de är mycket genuina. Detta har blivit en regel sedan jag som fjortonåring insåg att min bästa vän som var tre år äldre än mig, faktiskt använde Viva la Diva-smink istället för metalliska, blankborstade, tunga hylsor som jag hade väntat mig. Att lära sig att sålla: istället få de riktigt rustika tipsen, Marguerite Duras hade alltid äpplen och olivolja hemma. Nu har jag det med. Däremot är Viva la Diva sjukt bannlyst från badrumsskåpet, som istället svämmar över av oljor och serum från Kiehl's som ingen i studerande ålder har råd till (men många franska författare har, till exempel).
 
Detta har förresten mycket att göra med tvål-inlägget jag lade igår. Om att inspireras, ta vara på generationers välbeprövade finesser och knep och favoriter... Klassiker! Ungefär lika betagande som doften av Magno-tvålen är Grace Coddingtons hår, nedanför målat av någon trevlig människa. 
 
 

Om tvål - spanska Magno

Kategori: Normala prylar

Författarinnan (och alkoholisten, och präktmusan) Marguerite Duras levde efter en mycket enkel princip - i ett hem ska det alltid finnas olivolja och äpplen. Min mormor hade ungefär en liknande princip - i hennes hem fanns alltid Cliniques hudlotion, och en svart spansk tvål, Magno. Precis så som texturer, dofter och färger fastnar (likt madeleinekakor - jag vet) har dessa två produkter fastnat, jag kan göra ett helt inlägg med beauty som bara ärvts likt klenoder, men från min mormor är verkligen tvålen det starkaste.
 
Detta är en svart, oval tvål med namnet "Magno" inprintat på ovansidan av tvålen. Den doftar underligt. Det går faktiskt inte riktigt att beskriva, jag är ju väldigt subjektiv också, för mig doftar den mormor. Eftersom Magno kan kallas "spansk kulttvål" (min mormors dotters ord), är den givetvis omskriven i tidningen Bon:
 
"Den kompakta, svarta Magno från La Toja har en av de märkligaste tvåldofterna jag upplevt och egentligen rör det sig väl snarare om smaker: syrlighet, sälta, sötma och beska. Samtidigt. Tvålens kropp ligger tung som ett ägg av ädelsten i handen. Lukten är lite otäck till en början, men med tiden vänjer man sig och till slut är den direkt beroendeframkallande. Enligt uppgift stor i Spanien.",
 
Och visst kan Andreas Båsk sina tvålar. Tvålen är visserligen idag gjord i Polen, men har ingredienser från Spanien och La Toja, mest mineraler som skapar den säregna svarta färgen (obs: inte artificiellt här inte). Idag räknas tvålen till tvåleliten som en sann kultprodukt (tänk Chanels nagellack "Vamp" efter Pulp Fiction). Magno lanserades på 50-talet och är alltså inte riktigt så gammal som jag vill att den ska vara, samtidigt kan jag verkligen se framför mig hur mormors släktingar och bekanta kommer från utlandsresor och har köpt med sig en lyxig tvål hem. Eller hur mormor tvättar sig på hotellrummet i Barcelona och använder Magno - och bara förälskar sig i det vita löddret och doften som är obeskrivbar.
 
Doft är spännande. Det är ett sinne som kompletterar minnen långt mer än vad man tänker. Det är ungefär som ren patchouli som påminner mig om teatern jag gick på när jag var liten, eller som Elizabeth Ardens "Eight hour cream" som bara doftar mamma och svala täcken, eller som läderputset vi hade till ponnyns sadel, som doftade kanel, varmt läder och sommar. Magno får mig att tänka på mormors solbrända rynkiga hud, örhängen à sameslöjd och vida byxor på jazzklubb. 
 
Min nya ansiktsrengöring påminner lite om den. Så jag och mamma började prata om tvålen. Tack och lov visade det sig att mamma ska till Barcelona om en knapp månad. 
 
 

Höst i slutet av september

Kategori: Normala prylar

Igår var jag i Köpenhamn med min mamma. Vi var på glyptoteket och åt lunch med sällsamt fet lax och vackert riven sallad, drack pärlande vitt vin ur frostade glas importerade från Ryssland. Lyssnade till monsterans vajande blad under glaskupolen och beskådade vackra män i marmor, som med stenblickar lät oss åka till pompeji.

Idag gick jag ut för första gången klockan fem. Under en utomlandsvistelse blev det höst. Solen var lågt, nära horisonten, skickade oranga strålar över kastanjerna och rostlöven på marken.  Det doftade förmultnande äpplen, för långt mörkblått gräs, löv på trottoarer som bara blir nedtrampade i regn och dimma, galonkläder för dagisbarn och tidningar innanför hallen som suger upp väta. Min näsa började rinna och jag gick in på Konsum för att köpa frukt. Kvinnan, hon som är hemlös och ber om pengar utanför affären, hade på sig en chilensk cape med handvävda mönster av horisonter, lamor och oidentifierbara växter. Hon tittade på mig med sitt vänliga väderbitna ansikte och sa hej. Jag svarade hello och sänkte blicken.

Från konsum köpte jag mango och passionsfrukt, kimchis och bananer, exotiska frukter, när jag kom ut doftade jorden höstäpplen. Jag tänkte på barndomshemmet där höstäpplena nu ligger på marken, omhuldade av det mossiga långa gräset, mörkaste mörkröda och sträva äpplen, matta, sådär som de blir utan matbutikens gnistrande vax. Jag styrde stegen mot lägenheten och fick solen i ögonen. Stark sol. Det var inte kallare än igår, jag hade fortfarande en tunn kostym, men näsan rann, jag kunde inte möta solens blick för jag vet att något hade brustit. Denna höst, så olik de andra, så lik de andra, en för jorden van vändning men för oss något heligt.

Nu ligger de exotiska frukterna uppskurna på ett fat på mitt skrivbord. Jag gör artwork med kastanjer och fallna löv. Fönstret är vidöppet och till och med nu dämpas doften av mango, och svenska maskätna höstäpplen tar över. Jag ber det att fastna - snälla, fastna.