Nja, inte riktigt så drastiskt kanske. Jag drömmer lite vagt om att få ta ut min fuskpäls, som är leopardmönstrad, och ränna runt likt Grace Kelley på stan. Inte riktigt än, men snart. Igår bar jag och min mor ner flyttkartonger i vårt nya källarförråd, jag ville stoppa ner tre masker från Venedig men fick inte, mamma sa "Maiken, älskade lilla gull, det är snart oktober och all helgona!", och kvar fick de ligga på mitt skrivbord. De väntar på en maskerad i hösttid!

 

Jag färgade håret rött igår, trivs inte alls, trivs inte så ofta i mig själv, det gör väl ingen. Känns lite exotiskt om inte annat. Fint uppsatt och smutsigt, skulle jag tro, låter otippat men ändå. Inget hår gör sig bra nyduschat.

 

Fick min nya iphone - den är vit och guld/rose. Håret matchar nästan om man kisar. Aha - det fanns en baktanke!

 

---

 

Jag är så otroligt pepp på höst. Kyla, framför allt kyla. Kanske ljudet av höstskor som trampar på löv som fallit ned och bildat en konstig sörja på asfalten, lite förmultnat. Människor är så tråkiga och trångsynta och vill hålla sig undan höst- och vinterhalvåret för att "livet dör" då, inte sant, inte sant! Vi börjar bara på en nystart, våren borde vara obehaglig. Tänk bara den där dikten, "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?". Våren är ju värre. Då måste man sluta vara typ djup och mystisk (eller, iallafall låtsas). Förresten så förväntar sig alla att man ska bära blommiga, lätta parfymer och typ kläder med volanger och tygrosor. *Emojin som ser ut att kräkas*.

 

Jag ser mycket fram emot kvällar i kalla städer med duggregn som övergår till lätt snöfall som övergår till totalt jävla kaos-storm då man sitter inne och funderar på urskogar och böcker som "Tomtar och Troll", kommer läsa Mästaren och Magarita hundra gånger, det har blivit min höstbok, allt ryskt är för mig höst. Jaja. Borsjtj!

 

Dessutom är det något speciellt med ljuset på hösten. Här från Rom.