Det är mycket jag blir förbannad på, igår var det Genusfotografen (kommer ett inlägg om det), klädindustrin, våld inom familjen och taktikröstning. Jag kan absolut förstå att man väljer att taktikrösta, men jag blir ändå förbannad. För när annars kommer partiet du egentligen hurrar för komma in? Ja, jag pratar om F!, och jag pratar till er som tänker rösta V istället.

I hela mitt liv, och säkerligen ert också, har det berättats att politik är personligt, privat och ganska hemligt. Politiken och valen går inom den innersta gränsen integritet – vad man röstar på får man berätta för de man delar alla andra intima hemligheter med, de man sover i samma säng som och knappt ens de få utvalda.

Det tycker jag är en förjävla tråkig inställning – jag ska rösta på Feministiskt Initiativ och det är inget som någonsin bör vara privat eller tabubelagt, därför passar jag också på att säga att mina föräldrar ska rösta på F!. Det gör mig glad, för det betyder att två röster normalt gått till Moderaterna nu läggs på ett parti som är trött på att sakta i backarna.

För ungefär ett år sedan var jag på en föreläsning med min bästa vän Elias, vi satt i två timmar och lyssnade på Gudrun Schyman. Under föreläsningens gång frågade en kvinna i publiken hur hon skulle bemöta sina vänner som jämt tyckte en röst på F! var en bortslängd röst – “Vänsterpartiet ska se till att SD körs ut”. Schyman svarade med “när människor röstade på SD var det inte för att de trodde SD skulle få en stor majoritet, utan att få in en ny politisk dimension i riksdagen”.

Så är det ju. Självklart hade en F!-regering gjort mig lyckligare än lyckligast, men frågan är ju hur troligt det är, rannsakar mig själv, varför röstar jag rosa? Taktikröstare har ofta tänket att de hellre ser en röd regering än en borgerlig, därav röster på S och V, dock är detta samma mentalitet som användes under de två förra valen, vilket ledde till en borgerlig regering, vilket i sin tur ledde till något jag skulle vilja kalla kaos (speciellt för mig som gymnasieungdom, och min mormor som pensionär, och min mamma som cancersjuk, och min pappa som nyskild, och min syster som har fått byta stadsdel… det rör alla).

Funfact: för den insatte så är det självklart att ett parti som faller under 5%-spärren, men över 1%, får annat finansiellt stöd än de partier som hamnar under 1%. Ingen röst är bortkastad (i en demokrati).

Något som stör mig gravt är att Jonas Sjöstedt gör något så fult som att gå ut i media och påstå att en röst på F! är en bortkastad röst? Nu låter Sjöstedt precis som min farfar – som röstar SD – det känns gubbigt, äckligt och sjukt typiskt patriarkalt. “Nänänä, vännen, rösta på MIG, DET blir inte bortkastat, gumman!”. Jag får mördarblicken tror jag. Dessutom så handlar både Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ om solidaritet och jämna grunder, det är ju ändå de idealistiska pelarna i båda partierna, då känns det extra fult att Sjöstedt försöker skrämma till sig väljare. Sluta med det samma! Det är osympatiskt!

För att återkoppla till politiska val och integritet – det är du som person som röstar, inget parti äger din röst och inget parti är trolovad din röst. Rösta för det du känner för, för guds skull. Även om det nu råkar vara V för att köra ut SD (eller regeringsskifte, såklart), var medveten om ditt val, var ansvarstagande, förstå, men följ det du känner är rätt.

Och rösta i EU-valet. Bara gör det. Min röst går till Soraya Post.

OVER N OUT