Beatrice är åter ensam! Över ljusen ligger ett hölje av guld och genom denna fasad skiner det heligaste av ljus som med myrran och rökelsen skapar den bibliska bild av absolut vördnad. Jag tänker på julljus utanför Åhléns, att stå i timmar och fingra på parfymflaskor och gå ut med en glansig, vit, röd, rosettprydd påse med ett omsorgsfullt (vill jag tro) inslaget paket där noter av neroli, patchouli, jasmin, syntetisk kärlek gömmer sig. 

 

På skydd, rosa kappor från Prada, Grace Kelleys orientaliska fuskpäls, en trenchcoat i klassisk elegans och kanske något midjekort som får skinheadsen att flämta. Att gå hem genom regn, regn som slår mot ansiktet, mot bussfönstren, mitt platta hår kan inte bli plattare så mig gör det ingenting, sminket rinner inte och jag njuter av den sällsamma kyla regnet skänker. För blott veckor sedan, knappt så man kan räkna det i månader, badade vi på en strand, nu är vi isolerade, ur varandra, i vädrets grepp.