Jag och min kursare var inne på Åhléns idag och smorde in vintertorra händer med Lancome-krämer, vätte pulsådrar med Prada-parfym och plockade testers från hela lyxavdelningen. Medan vi gick runt där, i mjukt upplysta, gnistrande rena gångar, insåg jag att medan mina vänners pengar ligger i flygbiljetter tvärs över världen står mina i badrumsskåpet eller på byrån, i form av parfymflakonger och vackra askar och burkar med guldtext präntat. Jag får väldigt ofta dåligt samvete för att jag inte gör något större med mitt CSN och sporadiska frilans-lön. Vad är pengarna annars till för, om inte för att spara?

 

I "Lyckoslanten" omåttligt impopulära serie "Spara och Slösa" är jag garanterat karaktären Slösa. När karaktären Spara äter en spartansk måltid bestående av fullkornspasta och fiskpinnar gör Slösa en puttanesca med rödvin och riktiga oliver från Grekland. När Spara köper en ny tröja för att hon har tröttnat (alternativt slitit ut) de gamla, köper Slösa en ny för att den följer trenden. När "Spara" använder deodorant som parfym köper "Slösa" Balmain och Prada för hela sitt CSN och doftar gudomligt.

Jag är ju Slösa, så himla mycket Slösa. Samtidigt ställer jag en fråga till mig själv: bör Slösa verkligen skuldbeläggas för att hon lever i nuet? Jag tänker mycket på Madame Bovary (Gustave Flaubert). Madame Bovary gifts med en doktor som hon, innan giftermålet, är mycket tagen av. Ju mer tid som går desto mer uttråkad blir hon och så småningom skaffar hon sig kashmir, älskare, socker och likörer, kappor och ridhästar, men så småningom också en växande dödsångest. Boken fick först inte ges ut eftersom Madame Bovary visar exakt noll moral, hon älskar att smeka kashmirplaggen, att andas in sin älskares gnistrande svett, att rida fort på hästarna och känna sig odödlig. Hon visar ingen tukt. Däremot lever hon. När grenarna piskar hennes klänning med volanger till häst lever hon, och njuter i allra högsta grad. Men hon känner också en oro. Bland denna lyx och välbefinnande finns det en oro.

 

Just det beskrivs ofta som lyx. En kombination av överflöd och oro. Oro, för att huvudet säger till? För att Slösa är just Slösa? För att Spara snart knackar dig på axeln? För att du är just Slösa - för att du känner dig fantastisk i din lite dyrare kappa, men orolig för att du är för ytlig, flyktig, för demi monde, utan moral och vett.

 

Hörni, detta ska jag garanterat elaborera vidare i. Men först måste jag bara tipsa om det lyxigaste jag vet just nu: Kiehl's har två fantastiska ansiktsmasker, en som heter "Rare Earth Pore Cleansing Masque", som rengör med hjälp av vit lera från Amazonas, och en återfuktande som heter "Ultra Facial Overnight Hydrating Masque". De ska appliceras i stegen de står i, med skillnaden att den sista ska ligga på ansiktet hela natten. Lyx! Det tar tid, är omständigt, doftar gott, är mysigt att ha på händerna och när man väl genomlidit en natt av att inte våga vända huvudet på kudden vaknar man och har en gnistrande ren hy.