Gårdagens valresultat får mig att vilja slita håret men det vill väl alla förutom rasisterna, istället dukade jag fram kaffekoppar och facklitteratur för att analysera Gustaf Fröding. Vilket jag med lätthet gör - han är fantastisk. Hör på detta, strof 5-10 av dikten "Torborg" som gavs ut 1896.

 

"Skummet stänker om betselstålen,

hårdare, tätare tyglen dras,

ond är flickan och trilsk är fålen,

bägge om makten tas.

 

Flicknäven hårt om spöt sig knyter,

medan hon ropar ett kärvt: "Du skall!"

Stramt om de präktiga höfterna flyter

ridkjolens plastiska fall.

 

Klatsch på klatsch och tyglarna lösa,

nu har hon väldet och nu bär det av,

skräckens och lydadens andar fösa,

hingsten framåt i trav.

 

Hövligt jag griper åt hattens brätten,

tagen av synens skönhetsmakt,

men med en flyktig blick åt lornjetten,

ler hon med kallt förakt,

 

nickar kort som hon tänkte: "Stackar,

närsynt och skallig som männen mest,

ynkryggar, krokryggar, tramp för klackar

åt valkyrior till häst!"

 

 

Och ungefär så tänker vi alla idag, mycket passande, låt oss för en stund bli valkyrior och tvinga främlingsfientligheten där vi vill ha den. Det är ju - trots allt - vi som har makten.

 

Och det var allt (klyschigt) för idag.