Enda latinska fras jag lärt mig, förutom RIP kanske. Om fem minuter ska jag gå ner till min buss, igår började jag läsa vid universitetet och med ett barns belåtenhet tittar jag ut på dimman som hänger mellan träden på innergården och tar ett andetag som inte vill ta slut. Jag illustrerar med en mening som är tre rader lång. 

 

"Texten, den är jättebra, men dina meningar är ibland väl långa. Det blir mastigt och jobbigt att ta sig genom. En mening kan inte vara tre rader. Och så är det lösryckt.",

 

Det ÄR mastigt, det är en creme brulée med bränt socker, grädde och marsipantäcke à prinsessan, med gömda mandariner från Budapest - du ska inte kunna äta allt! Honung som rinner längs ryggen på handen från en baklava...

 

Nu måste jag verkligen gå. Synd att jag håller ordet så kärt och vill sitta kvar på sängkanten och morgonvimla ikapp med mina svullna ögon.