Donna Tartt är nog min favoritförfattare, om man kan välja något sådant (och OM man kan är jag personen som kan - jag är mycket tydlig, jag vet vem av mina föräldrar jag älskar mest etc.). Däremot har översättaren till Steglitsan gjort ett _FÖRFÄRLIGT_ jobb, fruktansvärt, ibland till och med fel ordföljd? Språket följer inte den svenska grammatiken! Det gör mig irriterad. Borde läst den på engelska.

 

Tartts första bok var Den hemliga historien (The secret history) som gavs ut kanske början av 90-talet? -92? Och handlar om Richard Papen som blir vän med en clique som studerar latin/grekiska på ett college i USA. Mycket referenser till antikens kultur och innehåller allt ett liv BÖR göra - orgies i Dionysos ära, stora maisons på vischan, överdådiga middagar på restauranger över michelin-spektrat och dödsfall. 

 

Tio år senare kom Den lille vännen, som inte varit lika populär som debutromanen. Det här är min favorit. Boken handlar om Allison och Harriet, två systrar som bor med sin bortkollrade mamma Charlotte (som bara äter mintglass på somrarna) i ett öde hus där solen aldrig når fram. Allison drömmer sig bort fullkomligt ur livet, medan Harriet på en vuxen människas sätt (hon är kanske 12-13) letar efter något som kan utmana hennes inställning till livet.

 

Steglitsan, how ever, handlar om Theo och hans mamma. Modern dör mycket tidigt i boken och resten av den handlar om hur han... jomen, hur han hanterar hennes död, typ. Absolut bäst med Steglitsan är att den sätter fingret på hur romantiserande allt blir efter en närståendes död. Och bäst är ju miljöbeskrivningarna i t.ex. Las Vegas - inte stripen, som vi känner det, utan det öde livet i sanden där husen är gjorda av papp och står tomma, som kulisser till denna historia som, trots VÄRLDENS SÄMSTA ÖVERSÄTTNING, lyckas förvandla mina händelselösa timmar till ett amerikanskt dreamscape om våld, knark, konst och kärlek. Jamen ni hör.

 

---

 

Steglitsan, s. 164

"Det var en skimrande plåga som lyfte mig högt ovanför den vindsvepta staden, som en pappersdrake - och mitt huvud bland regnmolnen, mitt hjärta i skyn.", kommentar: ang. översättning, synonymer eller nere bland molnen men uppe vid gränsen? 

 

Steglitsan, s. 163

"... där allting tonade samman och blandades just som det skulle förändras, allt i samma flytande, euforiska skiftning: regnigt ljus, (...) och hennes kyss (med den särskilda smak som jag nu tror måste ha varit morfinklubban), fortfarande klibbig på mina läppar. Ändå är jag inte säker på att ens morfin skulle kunna ge upphov till min yrsel just då, den leende känslan av lycka och skönhet.",

 

Steglitsan, s. 144

"Vi var nästan inne på samma tafatta ämne som på mammas begravning, utdragna tystnader, fel leenden, ord som inte fungerade.",